Tacksam...
Jag är väldigt tacksam att jag har Malva. Hon gör så jag tar mig ut ur huset iaf två gånger om dagen, känner ju att jag mår bra av komma ut, promenera en liten bit och få frisk luft. Minns min förra graviditet när jag i princip var instängd de sista månaderna... Men nu måste jag iaf ta mig fram och tillbaka till dagis två gången om dagen.
Jag är väldigt tacksam att jag har Albin. En sån oerhört fin och omtänksam liten 8-åring. Han förstår att mamma har det jobbigt nu, hjälper mig med Malva, leker med henne, hämtar vatten, hjälper henne på toa. Imorse när vi skulle gå till skolan/dagis så valde han att gå med en kompis lite före oss istället. Så jag gick där, kort efter, och beundrade honom. Min stora lilla kille som går med kompisarna till skolan, dom gick och pratade och skrattade och det såg så härligt ut.
Vänder mig om och ser Malva i pulkan. Vår lilla solståle som skiner upp så fort man tittar på henne.
Hon är väldigt go och oxå väldigt omtänksam. Häromkvällen kröp hon upp i soffan bredvid mig, la sitt huvud på mitt bröst och sa" hur är det med dig mamma?". Jösses, hjärtat smälter ju!!!!!!!
O nu får jag snart ytterligare ett barn. Ett barn som ska passa in i denna familj och hitta sin plats. Funderar på det där med kärleken igen, precis som jag gjorde när jag väntade Malva. Hur ska jag kunna älska ytterligare ett barn lika mkt som jag älskar Albin o Malva?
Men en kompis till mig sa en sak som ja ofta tänker på.
Hon sa att mammahjärtat växer i takt med magen.
Och det var så himla fint tycker jag. För precis så är det ju.
Nu tänker jag mkt på det där ögonblicket när bebisen får komma upp på mitt bröst och vi får träffa vem som legat där inne. Åååå va mysigt det ska bli med en liten bebis i familjen igen.
Idag ska jag in till stan o träffa Anna över lunch. Vi har inte setts på evigheter så vi kommer nog ha mkt att prata om. :) Ska bli kul att komma ut lite och gå på stan...
Dock blir det ingen shopping eftersom Försäkringskassan fortfarande inte gett mig nån havandeskapspenning, så just nu lever vi på kärlek här hemma, och Mats lön då... :) Suck säger jag bara, jäkla Försäkringskassan..........
Jag är väldigt tacksam att jag har Albin. En sån oerhört fin och omtänksam liten 8-åring. Han förstår att mamma har det jobbigt nu, hjälper mig med Malva, leker med henne, hämtar vatten, hjälper henne på toa. Imorse när vi skulle gå till skolan/dagis så valde han att gå med en kompis lite före oss istället. Så jag gick där, kort efter, och beundrade honom. Min stora lilla kille som går med kompisarna till skolan, dom gick och pratade och skrattade och det såg så härligt ut.
Vänder mig om och ser Malva i pulkan. Vår lilla solståle som skiner upp så fort man tittar på henne.
Hon är väldigt go och oxå väldigt omtänksam. Häromkvällen kröp hon upp i soffan bredvid mig, la sitt huvud på mitt bröst och sa" hur är det med dig mamma?". Jösses, hjärtat smälter ju!!!!!!!
O nu får jag snart ytterligare ett barn. Ett barn som ska passa in i denna familj och hitta sin plats. Funderar på det där med kärleken igen, precis som jag gjorde när jag väntade Malva. Hur ska jag kunna älska ytterligare ett barn lika mkt som jag älskar Albin o Malva?
Men en kompis till mig sa en sak som ja ofta tänker på.
Hon sa att mammahjärtat växer i takt med magen.
Och det var så himla fint tycker jag. För precis så är det ju.
Nu tänker jag mkt på det där ögonblicket när bebisen får komma upp på mitt bröst och vi får träffa vem som legat där inne. Åååå va mysigt det ska bli med en liten bebis i familjen igen.
Idag ska jag in till stan o träffa Anna över lunch. Vi har inte setts på evigheter så vi kommer nog ha mkt att prata om. :) Ska bli kul att komma ut lite och gå på stan...
Dock blir det ingen shopping eftersom Försäkringskassan fortfarande inte gett mig nån havandeskapspenning, så just nu lever vi på kärlek här hemma, och Mats lön då... :) Suck säger jag bara, jäkla Försäkringskassan..........
Magsjuka light
Igår vid middag så åt Malva nästan ingenting. Hon verkade pigg och så, bara inte hungrig.
Lite senare klagar hon att hon har ont i magen, får gå på toa o gör nr2, känns lite bättre då säger hon.
Sätter sig hos pappa och läser bok "Lilla Annas Julklapp". Hejhopp bara så kräks hon rakt ut, över boken och över golvet (som tur är missar hon bärbara datorn som alltid står kloss intill Mats). In i badkaret, där hon kräks ytterligare. Av med kläder, in i maskinen (thank God för den), duscha av Malva... (Behöver jag tillägga att vi slängde boken..?)
Stackarn frågar när hon står där i duschen"Mamma, vad gjorde jag?". Hon har ju aldrig kräkts förrut så det är inte så lätt att fatta. :)
Sen ville hon gå å lägga sig så det fick hon. Skulle absolut ha välling, kändes inte så bra men vi gav henne en halv flaska och hoppades på det bästa. Men det gick ju såklart inte utan den kom upp efter ca 45 minuter igen. Hela sängen blev full, så återigen in i tvättmaskin med kläder, handdukar, sängkläder och gosedjur och in i duschen med Malva.
Hon gråter, skakar och vill inte vara med. Sååå trött... Sen fick hon tilbringa kvällen i soffan med oss. Kräktes ytterligare några gånger, men eftersom det inte fanns nåt i magen så blev det inte så mkt iaf. Försökte få i henne lite vatten och lite cola.
Natten tillbringades på en madrass precis bredvid mig. Jag sov typ ingenting inatt. Hon kräktes ytterligare några gånger under natten, från ca halv 2 så lugnade det ner sig och hon sov fram till halv 7. Men jag övervakade henne hela tiden, kunde inte sova alls. Varje vändning, varje hostning, varje gång hon tappa nappen så for jag upp och kollade till henne. Känns som jag har kollat på klockan var 10:e minut ungefär...
Nu verkar hon dock må bättre. Jag fick sovmorgon idag och när jag klev upp hade hon druckit både vatten och cola, ätit rost-macka och lite flingor. Hon är pigg och springer omkring och fattar inte alls att hon är "sjuk". Själv skulle man ju legat däckad... Konstigt det där med barn.
Hon sover nu här bredvid mig i soffan, ganska utslagen. Hon sov ju inte alls före 22 igår när hon däckade i soffan, och sen kräktes hon ju några gånger på natten oxå så det är klart hon är trött.
Nu hoppas vi bara på att detta gått över och att vi andra i familjen klarar oss. Ser inte fram emot att ha magsjuka OCH vara höggravid. Så snälla ni där ute, håll tummarn att vi klarar oss.
(Nu blev det ett bild-löst inlägg men ingen vill väl se bilder på nån som kräks va...?)
Lite senare klagar hon att hon har ont i magen, får gå på toa o gör nr2, känns lite bättre då säger hon.
Sätter sig hos pappa och läser bok "Lilla Annas Julklapp". Hejhopp bara så kräks hon rakt ut, över boken och över golvet (som tur är missar hon bärbara datorn som alltid står kloss intill Mats). In i badkaret, där hon kräks ytterligare. Av med kläder, in i maskinen (thank God för den), duscha av Malva... (Behöver jag tillägga att vi slängde boken..?)
Stackarn frågar när hon står där i duschen"Mamma, vad gjorde jag?". Hon har ju aldrig kräkts förrut så det är inte så lätt att fatta. :)
Sen ville hon gå å lägga sig så det fick hon. Skulle absolut ha välling, kändes inte så bra men vi gav henne en halv flaska och hoppades på det bästa. Men det gick ju såklart inte utan den kom upp efter ca 45 minuter igen. Hela sängen blev full, så återigen in i tvättmaskin med kläder, handdukar, sängkläder och gosedjur och in i duschen med Malva.
Hon gråter, skakar och vill inte vara med. Sååå trött... Sen fick hon tilbringa kvällen i soffan med oss. Kräktes ytterligare några gånger, men eftersom det inte fanns nåt i magen så blev det inte så mkt iaf. Försökte få i henne lite vatten och lite cola.
Natten tillbringades på en madrass precis bredvid mig. Jag sov typ ingenting inatt. Hon kräktes ytterligare några gånger under natten, från ca halv 2 så lugnade det ner sig och hon sov fram till halv 7. Men jag övervakade henne hela tiden, kunde inte sova alls. Varje vändning, varje hostning, varje gång hon tappa nappen så for jag upp och kollade till henne. Känns som jag har kollat på klockan var 10:e minut ungefär...
Nu verkar hon dock må bättre. Jag fick sovmorgon idag och när jag klev upp hade hon druckit både vatten och cola, ätit rost-macka och lite flingor. Hon är pigg och springer omkring och fattar inte alls att hon är "sjuk". Själv skulle man ju legat däckad... Konstigt det där med barn.
Hon sover nu här bredvid mig i soffan, ganska utslagen. Hon sov ju inte alls före 22 igår när hon däckade i soffan, och sen kräktes hon ju några gånger på natten oxå så det är klart hon är trött.
Nu hoppas vi bara på att detta gått över och att vi andra i familjen klarar oss. Ser inte fram emot att ha magsjuka OCH vara höggravid. Så snälla ni där ute, håll tummarn att vi klarar oss.
(Nu blev det ett bild-löst inlägg men ingen vill väl se bilder på nån som kräks va...?)
Busiga Bebben
Idag är jag trött, helt slut faktiskt. Eftersom gårdagen var en jobbig dag så blir även denna dag påfrestande.
Konstigt det där att jag alltid får betala i efterhand om jag anstränger mig.
Men idag ska jag iaf BARA vara hemma så jag ska kanske inte klaga.
Malva är på dagis och efter lämning gick jag o hämtade Albin som kände sig lite krasslig och ville vara hemma idag, så nu sitter en trött mamma vid tvn och en krasslig pojk vid datorn. Ibland måste man få ha en total slapp-dag. :)
Gårdagen då. Jag gick hemifrån 8,30 och kom hem igen 19 på kvällen. Inte kloookt. Så här gick det iaf.
9,30 hade jag tid hos min BM.
Allt gick bra, BT jättelågt såklart (90/55 tror jag det var) men det är ju inget nytt, 138 i blodvärde (=jättebra) och hon lyssnade på hjärtat och det lät bra. Nämde för henne att jag tyckt bebisen varit väldigt lugn de senaste dagarna, jag har kännt av henne/honom men inte alls lika mkt som förut. Nån buff här och där men inte spark-matcherna som tidigare då h*n varit helt tokig.
Min BM vill skicka mig till Sunderbyns Sjukhus för att kolla upp, tydligen är hon alltid väldigt uppmärksam på minskade fosterrörelser. Jag var inte direkt orolig eftersom jag faktiskt kände sparkar och precis hört hjärtat men det kan aldrig vara fel att kolla en extra gång.
Så iväg till sjukhuset och upp till förlossningen. Får där ligga med CTG-kurva i en timme!! Segt värre.
Mats var med mig en stund men tillslut skickade jag iväg honom till jobbet igen.
Kurvan såg bra ut och som alltid vid sånna här koller så ville dom även göra ett UL.
Fick vänta ganska länge eftersom dom inte hade nån apparat ledig men tillslut så blev det min tur. Fick samma läkare som gjorde mitt förra UL, hon är jätteduktig och trevligt så det kändes bra.
Hon börjar göra undersökningen och tittar efter längst ner på magen först.
- Jaha, säger hon. Här har vi en rumpa.
- Nej!! säger jag. Det där är ett huvud.
- Nähä då, det här är en rumpa, säger hon igen.
Så nu har bebisen helt plötsligt vänt sig om och ligger med rumpan neråt!!! Jag fick en smärre chock.
Tanken har ALDRIG ens slagit mig att h*n skulle ligga med nåt annat än huvudet neråt. Det gjorde h*n ju för typ två veckor sen när vi kollade sist gång. Albin låg med huvudet ner tidigt och likaså Malva så jag fattade ingenting.
Men hon försäkrade mig om att än finns det massor med plats och bebisen kan vända sig om igen innan kvällen så det här behöver inte betyda nånting.
Men att föda en bebis med rumpan först känns inte så lockande faktiskt. Hon försäkrade mig om ungefär 50 förlossningar om året sker i säte och att det är helt normalt och oki, men jag veeeeeeeet inte jag. Tänk om huvudet fastnar tänker jag hela tiden...
Men jag försöker att inte oroa mig utan tror att bebisen säkert vänder sig om snart igen. Förmodligen var det därför h*n varit så lugn oxå...
Sen efter denna chock skulle jag åter åka till Gammelstan och besöka läkaren, fick (såklart) vänta ett tag innan jag kom in och innan allt var klart. Sen iväg till dagis och hämta Malva. Springa till bussen med henne och åkte in till stan.
Där inne fick vi byta ut hennes overall som har strulat ett tag.
All cred till Team Sportia i Smedjan. Jag fick en helt ny overall till Malva, utan kvitto och helt utan knussel. Blev såå glad. Hennes gamla overall hade en dragkedja som alltid åkte ner så hela magen blottades...
Men nu är det bytt och nya overallen verkar jättebra.
Sen skulle jag möta upp några gamla kollegor på jobbet och äta lite och prata lite skit. Satt där länge och åt och snackade, supertrevligt!!
Sen pallade jag inte längre, ryggen höll på att gå av på mitten så jag avlägsnade mig. Sen kom min älskade Mats och hämtade mig så jag slapp vänta på bussen, tack älskling!!
Väl hemma i soffan så däckade jag, kunde med nöd och näppe se klart handbollen innnan jag släpade mig i säng och slocknade direkt. Sååååå trött. Fogarna ömmade, ryggen brann och sängen var underbart härlig.
Så idag kanske ni förstår att jag tar det lugnt. Det var jobbigt nog att gå till dagis, sen vidare hem till Albin o hem igen. Fogarna protesterade direkt och SM kom tätt. Nu har jag duschat och ska äta lite, sen bara slapp hela dagen.
Skönt att det är helg så Mats kan vara hemma på dagarna.
Eftersom bildlösa inlägg är så tråkiga så får ni här en gammal bild på en liten Malva... :)
Konstigt det där att jag alltid får betala i efterhand om jag anstränger mig.
Men idag ska jag iaf BARA vara hemma så jag ska kanske inte klaga.
Malva är på dagis och efter lämning gick jag o hämtade Albin som kände sig lite krasslig och ville vara hemma idag, så nu sitter en trött mamma vid tvn och en krasslig pojk vid datorn. Ibland måste man få ha en total slapp-dag. :)
Gårdagen då. Jag gick hemifrån 8,30 och kom hem igen 19 på kvällen. Inte kloookt. Så här gick det iaf.
9,30 hade jag tid hos min BM.
Allt gick bra, BT jättelågt såklart (90/55 tror jag det var) men det är ju inget nytt, 138 i blodvärde (=jättebra) och hon lyssnade på hjärtat och det lät bra. Nämde för henne att jag tyckt bebisen varit väldigt lugn de senaste dagarna, jag har kännt av henne/honom men inte alls lika mkt som förut. Nån buff här och där men inte spark-matcherna som tidigare då h*n varit helt tokig.
Min BM vill skicka mig till Sunderbyns Sjukhus för att kolla upp, tydligen är hon alltid väldigt uppmärksam på minskade fosterrörelser. Jag var inte direkt orolig eftersom jag faktiskt kände sparkar och precis hört hjärtat men det kan aldrig vara fel att kolla en extra gång.
Så iväg till sjukhuset och upp till förlossningen. Får där ligga med CTG-kurva i en timme!! Segt värre.
Mats var med mig en stund men tillslut skickade jag iväg honom till jobbet igen.
Kurvan såg bra ut och som alltid vid sånna här koller så ville dom även göra ett UL.
Fick vänta ganska länge eftersom dom inte hade nån apparat ledig men tillslut så blev det min tur. Fick samma läkare som gjorde mitt förra UL, hon är jätteduktig och trevligt så det kändes bra.
Hon börjar göra undersökningen och tittar efter längst ner på magen först.
- Jaha, säger hon. Här har vi en rumpa.
- Nej!! säger jag. Det där är ett huvud.
- Nähä då, det här är en rumpa, säger hon igen.
Så nu har bebisen helt plötsligt vänt sig om och ligger med rumpan neråt!!! Jag fick en smärre chock.
Tanken har ALDRIG ens slagit mig att h*n skulle ligga med nåt annat än huvudet neråt. Det gjorde h*n ju för typ två veckor sen när vi kollade sist gång. Albin låg med huvudet ner tidigt och likaså Malva så jag fattade ingenting.
Men hon försäkrade mig om att än finns det massor med plats och bebisen kan vända sig om igen innan kvällen så det här behöver inte betyda nånting.
Men att föda en bebis med rumpan först känns inte så lockande faktiskt. Hon försäkrade mig om ungefär 50 förlossningar om året sker i säte och att det är helt normalt och oki, men jag veeeeeeeet inte jag. Tänk om huvudet fastnar tänker jag hela tiden...
Men jag försöker att inte oroa mig utan tror att bebisen säkert vänder sig om snart igen. Förmodligen var det därför h*n varit så lugn oxå...
Sen efter denna chock skulle jag åter åka till Gammelstan och besöka läkaren, fick (såklart) vänta ett tag innan jag kom in och innan allt var klart. Sen iväg till dagis och hämta Malva. Springa till bussen med henne och åkte in till stan.
Där inne fick vi byta ut hennes overall som har strulat ett tag.
All cred till Team Sportia i Smedjan. Jag fick en helt ny overall till Malva, utan kvitto och helt utan knussel. Blev såå glad. Hennes gamla overall hade en dragkedja som alltid åkte ner så hela magen blottades...
Men nu är det bytt och nya overallen verkar jättebra.
Sen skulle jag möta upp några gamla kollegor på jobbet och äta lite och prata lite skit. Satt där länge och åt och snackade, supertrevligt!!
Sen pallade jag inte längre, ryggen höll på att gå av på mitten så jag avlägsnade mig. Sen kom min älskade Mats och hämtade mig så jag slapp vänta på bussen, tack älskling!!
Väl hemma i soffan så däckade jag, kunde med nöd och näppe se klart handbollen innnan jag släpade mig i säng och slocknade direkt. Sååååå trött. Fogarna ömmade, ryggen brann och sängen var underbart härlig.
Så idag kanske ni förstår att jag tar det lugnt. Det var jobbigt nog att gå till dagis, sen vidare hem till Albin o hem igen. Fogarna protesterade direkt och SM kom tätt. Nu har jag duschat och ska äta lite, sen bara slapp hela dagen.
Skönt att det är helg så Mats kan vara hemma på dagarna.
Eftersom bildlösa inlägg är så tråkiga så får ni här en gammal bild på en liten Malva... :)
Nu så...
Äntligen kanske vissa säger. Men nu är det dags för en uppdatering va..? :)
Orken har varit långt borta och senaste veckan har vi dessutom varit sjuka. Jag o Malva iaf, feber, snuva och _hemsk_ hosta som _aldrig_ släpper tydligen. Malva började ju redan innan jul, sen var hon bra ett tag men nu är den som sagt tillbaka. Och jag hostar oxå väldigt mkt, jobbigt när man bär på bebis som blir galen varje gång jag hostar. Är dessutom helt öm i revbenen så det gör ont ont varje gång. Suck, stackars oss.
Men nu är iaf min feber och huvudvärk borta så jag känner mig ganska oki ändå. Så nu inväntar vi bara att pojkarna i familjen ska bli sjuka istället...
1) Godis är gott!!
2) Tomten var läskig!! Men han fick ändå en kram...
3) Många paket blev det
4) Malva var sååååå trött tillslut. Men tapper.
1) Snyggaste nattlinnet, nappen, Ankis och ficklampan dvs redo för sängen. :)
2) Rit-staffliet fick hon av Anna i julklapp och det var himla roligt...
3) ... funkar även bra med vattenfärger.
1) Morfar med de två yngsta barnbarnen
2) Finns det nåt bättre än läs-stund? Barnen flockades.
3) Malva och Tilde fick ett eget bord, lyxigt värre.
Malva och Tilde "degar".
Den här otroligt fina Cult-lampa fick jag av min vän Anna i julklapp. Oj så fin den är och oj så glad jag blev. Har önskat mig den länge o kunde knappt tro det var sant när jag öppnade paketet. Tusen tack vännen!!
Idag står inte mkt på schemat här hemma, har en riktigt slö-söndag.
Malva sover, Albin spelar DS, Mats sitter vid bärbara datorn och jag bloggar... Kul familj va? :)
När Malva vaknar ska vi in en snabbis till stan tänkte vi. Ska klaga lite på Malvas overall, kolla ny mobil till mig och ev kolla efter nån lampa till vardagsrumsfönstret. Fler än jag som tycker det är såååå mörkt i fönstrena nu när jul-stjärnorna är borta?
Kram på er alla. Ha det så bra.
