Sentimental...
Idag är det den 20:e september. Imorrn fyller Malva 1 år. 1 år!!! Smaka på det. Våran lilla bebis är ju helt plötsligt stora tjejen. Hur gick det till? Var Joe Labero här o trollade med tiden? Jag fattar ingenting.
För 1 år sen, alldeles precis, så gick jag runt med värsta största magen och väntade. Och väntade. Och väntade. Den här dagen för 1 år sen var jag på dag +18. Vi trodde aldrig du skulle komma ut. Varför ville du aldrig komma ut? Hade du så mysigt där inne? Attans envisa unge... Vi hade varit på kontroller hela veckan och sköterskorna och barnmorskorna sa bara snällt " hon mår bra där inne, vi väntar en dag till..." Lätt för dom att säga. Dom hade inte ständig värk i bäckenet och ryggen. Dom låg inte vakna hela nätterna pga foglossning och halsbränna. Det var inte dom som inte kunde ta mer än 4 steg i taget utan att det värkte så mkt att dom trodde dom skulle dö. Det var inte dom som hela tiden grät, grät av utmattning, rädsla, förväntan. Grät av smärta och uppgivenhet. Grät av längtan.
Men det gjorde inget. Nu är allt förlåtet. Du är förlåten, min älskade dotter. När du väl kom, så kom du med dunder och brak och INGENTING har varit sig likt sen dess. Den dagen, för 1 år sen imorrn, klockan 16.09 på eftermiddagen så föddes inte bara du. Det föddes en pappa. Det föddes en 2-barns mor. Och det föddes en storebror, den stoltaste, duktigaste och bästa storebrorn i hela världen. Det föddes en helt ny familj.
Och oj va du var efterlängtad. Vi längtade och väntade och längtade. Inte nog med att de flesta mammor väntar i 9 månader. Jag var tvungen att vänta 19 EXTRA dagar. Tänk att du alltid ska få din vilja igenom. Redan då.
Fortfarande idag är jag häpen över känslan. Hon som sitter där på golvet, med håret åt alla håll, utan strumpor och med klänningen på svaj, lekandes med bilar lr tittandes i böcker, det är min dotter. Min dotter. VÅR dotter. Nu, och från första stund, är du så självklar, som om du alltid har funnits. Ett liv utan dig går inte att ens föreställa sig. Du har gjort vårt liv så där komplett som jag aldrig trodde det kunde bli. Det var du som skulle komma och vi var redo för dig. Jag och din pappa är så stolta över dig, och vi älskar dig så mycket så vi nästan spricker. Du förstår nog inte hur älskad du är. Vi vet ibland inte var vi ska göra av alla våra känslor. Du och din bror skänker oss så himla mycket.
Du har de blåaste ögonen som finns. Fulla med bus och nyfikenhet. Ditt hår är ljusbrunt, ganska tunnt och flygigt. Det växer lika fort som mammas och vi behöver redan klippa luggen igen, kändes som mormor gjorde det alldeles nyss... Du är ganska lång och smal och de flesta brallor ramlar av dig om man inte kan justera midjan. Fortfarande är stl 74/80 ganska stort i byxor.
Du älskar djur. Du kan härma katten, kossan och hästen. Du älskar att kolla på Animal Planet. Det är så jag klipper dina naglar, i mitt knä tittandes på Animal Planet. Då sitter du snällt och stilla.
Du älskar att vara ute. Gunga, leka i sandlådan, åka vagn lr bara gå omkring här på gården... Du gillar att upptäcka nya saker och tittar nyfiket och studerande på när du ser nåt spännande lr nytt.
Du kan klappa händer, vinka, flörta, göra "söt-minen". Du kan härma bilen och dansar så fort du hör musik spelas.
Du är väldigt rolig. Du klämmer fram pruttar nästan på beställning och sen skrattar vi tillsammans, du, jag och pappa. Och du förstår så väl att vi tycker du är rolig för snart kommer det en prutt till och du brister ut i skratt...
Nu har du varit hos oss snart 1 år. Om 17,5 timmar så fyller du ett år. Jag kommer ihåg hela min förlossningsdag som om den hände igår.
Jag minns när dom tog hål på hinnorna. Jag minns väntan ihop med din mormor och morfar och storebror. Vi försökte äta lunch och hoppas på det bästa... Jag minns droppet dom satte för att sätta igång det hela. Jag minns väntan, den där förlossningsväntan som vi trodde skulle bli jättelång och vara flera flera timmar. Jag minns när din farmor kom på besök på BB för att lämna nåt (en kjol lr vad det nu var). Jag minns när jag gick i korridoren med gå-stolen för upp och gå skulle jag göra, denna unge ska UT. Jag minns din pappa litegrann skraja ur när det hela blev på riktigt. Jag minns min underbara(!!!) BM Kerstin som blev min klippa. Jag minns att din pappa var min klippa på vänster sida, och Kerstin var min klippa på höger sida. Jag minns värkarna ta fart och hur det började göra riktigt ont! Jag minns narkosläkaren som var riktigt sjabblig. Jag minns när krystvärkarna kom. När urkraften kom. När ur-kvinnan kom ur mig. Jag minns hur jag tittar in i din pappas ögon och tänker "nu kommer h*n verkligen. H*n är på väg". Jag minns Kerstins kalla hand som jag kramar för allt i livet, hur hon peppar mig att fortsätta. Jag minns din pappa säga "Faan va duktig du är Jennie. Nu är h*n snart här. Kom igen nu älskling".
Och jag minns känslan när du gled ur mig, säl-unge känslan som är så underbar och befriande.
Alla känslor kommer över en som ett stormande hav. Smärtan är borta. Jobbet är klart. Strävan är över. Du glider ur mig och Kerstin fångar upp dig och lägger dig på min mage. Din pappa ser ut som om han drömmer. Och jag tänker "var kom den där ifrån?". Det ligger en bebis på min mage. Du har mörkt kladdigt hår och du söker dig upp mot mitt bröst. Jag börjar gråta. Ser på din pappa som oxå gråter. Du är här nu. Du har kommit till oss. Och vi är så tacksamma och glada. Du ligger där och ser på oss, dina ögon är så djupa och vackra så det nästan gör ont. Du slickar litegrann och vi skrattar redan åt din lilla tunga. Din tunga som ska komma att bli starkt förknippad med dig hela ditt liv, hela första året av ditt liv. Vi ligger där länge. Du, jag och pappa. Och kärleken kommer som ett blixtnerslag. Omedelbart och skoningslöst. PANG!!! Trodde det var en känsla som skulle växa fram. I mitt hjärta fanns bara kärlek till ett barn fram tills dess, till min stora pojk Albin. Hur skulle någon kunna konkurrera med den kärleken? Hur skulle jag kunna älska nästa barn så mycket som honom? Men det är som om man får ett hjärta till, fullt med kärlek till nästa barn.
Nu är du här, imorrn fyller du 1 år. Det ska firas med paket och ballonger. Jag och pappa har suttit och blåst ballonger hela kvällen, köksgolvet är fullt. Kan redan nu se dig imorrn när vi kliver upp och du får se dom. "Där" kommer du säga och peka på ballongerna. Sen kommer du att gå fram och känna på varenda en. Dom kommer nog hålla dig sysselsatt hela dagen. "Där" kommer du säga och peka, där...
Jag längtar efter imorgon. Min dotter fyller 1 år. Det ska bli så spännande att få spendera detta nya år med dig. Du kommer att börja prata, gå på dagis... Mycket kommer att hända.
Jag ska försöka komma ihåg den här tiden, den här allra första tiden. Den är så himla speciell och kommer aldrig mer tillbaka. Jag vill minnas dig när du är så här liten. Hur du rynkar på näsan och gör din sötaste min när pappa säger åt dig på skarpen. Hur du vill ligga nära nära om natten och gärna känna på mitt hår lr hålla mig i handen. Hur du luktar på morgonen när du vaknar. Hur du busigt springer fram över golvet och kittlar pappa eller mig, lr gömmer dig när vi jagar dig. Hur du låter när du säger "där" och pekar på något du gillar. Jag vill minnas när du kryper upp i min famn, lägger ditt lilla huvud mot mitt bröst och tankar närhet. Jag vill bevara din doft i en tätslutande burk och minnas, för evig.
Men jag ser fram emot framtiden med dig.
Jag älskar dig så oerhört mycket lilla Malva. Mer än du nånsin kan ana. När du en dag får egna barn så förstår du...
Min allra käraste dotter - tack för att du finns och för att jag får vara din mamma. Tack!!
Malva ca 3 timmar gammal och Malva 11 månader gammal.
För 1 år sen, alldeles precis, så gick jag runt med värsta största magen och väntade. Och väntade. Och väntade. Den här dagen för 1 år sen var jag på dag +18. Vi trodde aldrig du skulle komma ut. Varför ville du aldrig komma ut? Hade du så mysigt där inne? Attans envisa unge... Vi hade varit på kontroller hela veckan och sköterskorna och barnmorskorna sa bara snällt " hon mår bra där inne, vi väntar en dag till..." Lätt för dom att säga. Dom hade inte ständig värk i bäckenet och ryggen. Dom låg inte vakna hela nätterna pga foglossning och halsbränna. Det var inte dom som inte kunde ta mer än 4 steg i taget utan att det värkte så mkt att dom trodde dom skulle dö. Det var inte dom som hela tiden grät, grät av utmattning, rädsla, förväntan. Grät av smärta och uppgivenhet. Grät av längtan.
Men det gjorde inget. Nu är allt förlåtet. Du är förlåten, min älskade dotter. När du väl kom, så kom du med dunder och brak och INGENTING har varit sig likt sen dess. Den dagen, för 1 år sen imorrn, klockan 16.09 på eftermiddagen så föddes inte bara du. Det föddes en pappa. Det föddes en 2-barns mor. Och det föddes en storebror, den stoltaste, duktigaste och bästa storebrorn i hela världen. Det föddes en helt ny familj.
Och oj va du var efterlängtad. Vi längtade och väntade och längtade. Inte nog med att de flesta mammor väntar i 9 månader. Jag var tvungen att vänta 19 EXTRA dagar. Tänk att du alltid ska få din vilja igenom. Redan då.
Fortfarande idag är jag häpen över känslan. Hon som sitter där på golvet, med håret åt alla håll, utan strumpor och med klänningen på svaj, lekandes med bilar lr tittandes i böcker, det är min dotter. Min dotter. VÅR dotter. Nu, och från första stund, är du så självklar, som om du alltid har funnits. Ett liv utan dig går inte att ens föreställa sig. Du har gjort vårt liv så där komplett som jag aldrig trodde det kunde bli. Det var du som skulle komma och vi var redo för dig. Jag och din pappa är så stolta över dig, och vi älskar dig så mycket så vi nästan spricker. Du förstår nog inte hur älskad du är. Vi vet ibland inte var vi ska göra av alla våra känslor. Du och din bror skänker oss så himla mycket.
Du har de blåaste ögonen som finns. Fulla med bus och nyfikenhet. Ditt hår är ljusbrunt, ganska tunnt och flygigt. Det växer lika fort som mammas och vi behöver redan klippa luggen igen, kändes som mormor gjorde det alldeles nyss... Du är ganska lång och smal och de flesta brallor ramlar av dig om man inte kan justera midjan. Fortfarande är stl 74/80 ganska stort i byxor.
Du älskar djur. Du kan härma katten, kossan och hästen. Du älskar att kolla på Animal Planet. Det är så jag klipper dina naglar, i mitt knä tittandes på Animal Planet. Då sitter du snällt och stilla.
Du älskar att vara ute. Gunga, leka i sandlådan, åka vagn lr bara gå omkring här på gården... Du gillar att upptäcka nya saker och tittar nyfiket och studerande på när du ser nåt spännande lr nytt.
Du kan klappa händer, vinka, flörta, göra "söt-minen". Du kan härma bilen och dansar så fort du hör musik spelas.
Du är väldigt rolig. Du klämmer fram pruttar nästan på beställning och sen skrattar vi tillsammans, du, jag och pappa. Och du förstår så väl att vi tycker du är rolig för snart kommer det en prutt till och du brister ut i skratt...
Nu har du varit hos oss snart 1 år. Om 17,5 timmar så fyller du ett år. Jag kommer ihåg hela min förlossningsdag som om den hände igår.
Jag minns när dom tog hål på hinnorna. Jag minns väntan ihop med din mormor och morfar och storebror. Vi försökte äta lunch och hoppas på det bästa... Jag minns droppet dom satte för att sätta igång det hela. Jag minns väntan, den där förlossningsväntan som vi trodde skulle bli jättelång och vara flera flera timmar. Jag minns när din farmor kom på besök på BB för att lämna nåt (en kjol lr vad det nu var). Jag minns när jag gick i korridoren med gå-stolen för upp och gå skulle jag göra, denna unge ska UT. Jag minns din pappa litegrann skraja ur när det hela blev på riktigt. Jag minns min underbara(!!!) BM Kerstin som blev min klippa. Jag minns att din pappa var min klippa på vänster sida, och Kerstin var min klippa på höger sida. Jag minns värkarna ta fart och hur det började göra riktigt ont! Jag minns narkosläkaren som var riktigt sjabblig. Jag minns när krystvärkarna kom. När urkraften kom. När ur-kvinnan kom ur mig. Jag minns hur jag tittar in i din pappas ögon och tänker "nu kommer h*n verkligen. H*n är på väg". Jag minns Kerstins kalla hand som jag kramar för allt i livet, hur hon peppar mig att fortsätta. Jag minns din pappa säga "Faan va duktig du är Jennie. Nu är h*n snart här. Kom igen nu älskling".
Och jag minns känslan när du gled ur mig, säl-unge känslan som är så underbar och befriande.
Alla känslor kommer över en som ett stormande hav. Smärtan är borta. Jobbet är klart. Strävan är över. Du glider ur mig och Kerstin fångar upp dig och lägger dig på min mage. Din pappa ser ut som om han drömmer. Och jag tänker "var kom den där ifrån?". Det ligger en bebis på min mage. Du har mörkt kladdigt hår och du söker dig upp mot mitt bröst. Jag börjar gråta. Ser på din pappa som oxå gråter. Du är här nu. Du har kommit till oss. Och vi är så tacksamma och glada. Du ligger där och ser på oss, dina ögon är så djupa och vackra så det nästan gör ont. Du slickar litegrann och vi skrattar redan åt din lilla tunga. Din tunga som ska komma att bli starkt förknippad med dig hela ditt liv, hela första året av ditt liv. Vi ligger där länge. Du, jag och pappa. Och kärleken kommer som ett blixtnerslag. Omedelbart och skoningslöst. PANG!!! Trodde det var en känsla som skulle växa fram. I mitt hjärta fanns bara kärlek till ett barn fram tills dess, till min stora pojk Albin. Hur skulle någon kunna konkurrera med den kärleken? Hur skulle jag kunna älska nästa barn så mycket som honom? Men det är som om man får ett hjärta till, fullt med kärlek till nästa barn.
Nu är du här, imorrn fyller du 1 år. Det ska firas med paket och ballonger. Jag och pappa har suttit och blåst ballonger hela kvällen, köksgolvet är fullt. Kan redan nu se dig imorrn när vi kliver upp och du får se dom. "Där" kommer du säga och peka på ballongerna. Sen kommer du att gå fram och känna på varenda en. Dom kommer nog hålla dig sysselsatt hela dagen. "Där" kommer du säga och peka, där...
Jag längtar efter imorgon. Min dotter fyller 1 år. Det ska bli så spännande att få spendera detta nya år med dig. Du kommer att börja prata, gå på dagis... Mycket kommer att hända.
Jag ska försöka komma ihåg den här tiden, den här allra första tiden. Den är så himla speciell och kommer aldrig mer tillbaka. Jag vill minnas dig när du är så här liten. Hur du rynkar på näsan och gör din sötaste min när pappa säger åt dig på skarpen. Hur du vill ligga nära nära om natten och gärna känna på mitt hår lr hålla mig i handen. Hur du luktar på morgonen när du vaknar. Hur du busigt springer fram över golvet och kittlar pappa eller mig, lr gömmer dig när vi jagar dig. Hur du låter när du säger "där" och pekar på något du gillar. Jag vill minnas när du kryper upp i min famn, lägger ditt lilla huvud mot mitt bröst och tankar närhet. Jag vill bevara din doft i en tätslutande burk och minnas, för evig.
Men jag ser fram emot framtiden med dig.
Jag älskar dig så oerhört mycket lilla Malva. Mer än du nånsin kan ana. När du en dag får egna barn så förstår du...
Min allra käraste dotter - tack för att du finns och för att jag får vara din mamma. Tack!!
Malva ca 3 timmar gammal och Malva 11 månader gammal.
Kommentarer
Postat av: Jojan
Åhhh stora malva!! Grattis grattis grattis
Ha en underbar dag med din familj
Hurrra hurra hurra1
Postat av: Tomas & Terra
hejsan å Grattis på 1årsdagen ditt lilla busfrö :D
Nu efterlyser vi MASSOR av bilder från denna dag och hennes kalas vilket vi hörde skulle vara imorgon! :D Tyvärr kan vi ej komma :(.. *snyft
Hoppas Du (malva) får massor med tårta å godis å presenter, ja hela köret!!
Kram från Farbror i Västerås!
Postat av: Elias
Hej! Min mobil har ju kraschat och har ju inte kunnat meddela frånvaro till kalaset. Provade skicka ett sms till en Jennie, som fanns i simkortet, tror inte det var du. Har inte haft möjlighet att komma på kalaset idag MEN vi kommer gärna nästa helg om det är ok?!
STORT GRATTIS MALVA lite i efterskott!!! Kram å puss från Elias m familj
Trackback
